Tyskabloggen

Idag introducerar jag en ny kategori, liknande False friends för ett par veckor sedan. Jag har valt att kalla den “intuitivt”. Was hat es denn mit dem Namen auf sich, som tysken skulle fråga. Låt mig förklara.

Ni har säkert gjort det själva någon gång: Man vet inte vad något heter på tyska och väljer därför att helt enkelt “förtyska” ett svenskt ord och hoppas på det bästa. Ibland går detta alldeles utmärkt; vi svenskar är ju rätt vana att många ord påminner om våra egna. Ibland fungerar det inte alls. Den tredje kategorin är den som intresserar mig mest, dvs de fall där det är fullt möjligt men resulterar i ett ovanligt tyskt ord. Ibland är dessa ord så ovanliga att man trots riktigheten i det som sagts blir korrigerad (i dessa fall hjälper bara Duden, men det kan vi ta i ett annat blogginlägg).

Nu skall jag inte hålla er på halster längre utan presenterar härmed det första ordet i denna kategori: promenieren, vilket givetvis betyder promenera. För att illustrera hur sällan detta ord används så provocerade jag ett middagssällskap bestående av mig själv och tre tyskar genom att använda ordet. Det visade sig att endast en av dem någonsin hade hört ordet och denne var ändå lite osäker på vad det betydde (chansade dock i slutändan rätt).

Vad gör man då på tyska? Jo, man spatserar så klart: spazieren, vilket vi ju även gör på svenska men där rollerna, så att säga, är ombytta (utan att ha någon statistik på detta skulle jag säga att promenera är betydligt vanliga än spatsera i modern svenska).

Alltså ett tydligt fall där första tanken inte är så fel som man först kan tro. Detta innebär naturligtvis inte, som ni märker, att det skulle vara smärtfritt att använda dessa ord!

– Eder Tyskabloggare

Dagens falska vän är en till riktig klassiker: Garderobe. Det vi på svenska kallar för garderob kallas på tyska för Kleiderschrank. Den tyska garderoben motsvaras närmast av den svenska klädhängaren. Ute på lokal är det dock inga problem att fråga efter garderoben om man vill hänga av sig ytterkläderna – där är betydelsen densamma.

Nej, detta är inget aprilskämt utan faktiskt – håll i hatten nu – årets första blogginlägg. Jag tänker inte slösa Er och min egen dyrbara tid på att försöka förklara varför jag varit en sådan bedrövlig bloggare utan går istället rakt på sak.

Jag planerarar att sänka ambitionsnivån (ej kvalitetsanspråken, nota bene) på mina blogginlägg något. Mastodontinläggen kommer att bli färre, samtidigt som jag kommer att posta kortare, kärnfulla inlägg lite oftare. Dessa kommer dessutom att sorteras in under olika teman som jag ämnar introducera eftersom.

Dagens tema är “false friends” (falsche Freunde/falska vänner finns tydligen men jag måste erkänna att jag aldrig hört någon använda dem), dvs ord som egentligen betyder något annat än de först antyder (genom att vara väldigt likt något ord på modermålet).

Dagens falska vän är flieder, vilket alltså inte betyder fläder utan syren[buske]. Fläder på tyska heter, som varje Bionade-drickare vet, holunder.

Och därmed var det slut med det roliga för denna gång. Ni kan alltså se fram emot fler inlägg av denna typ i närtid, förhoppningsvis även varvat med ett och annat längre inlägg när mitt schema tillåter.

Håll till godo och tack för uppvisat tålamod!

– Eder Tyskabloggare

För en tid sedan kunde man se reklam från Antidiskriminierungsstelle des Bundes runt om i stan. En slogan de använde sig av var följande:

“Kein Mensch passt in eine Schublade”

Ingen människa låter sig reduceras till ett enda begrepp, som ofta blir fallet när fördomar tillåts råda. Inget fel på initiativet i sig alltså. Vad är det då som stör mig till den milda grad att jag tillägnar det ett helt blogginlägg? Ungefär samma sak som till en början fick mig att reagera negativt på följande mening:

“Kleine Kinder gehören ins Bett!”

Båda meningarna är fullständigt korrekta. Trots det känns de till en början på något vis fel, åtminstone för mig. Det har med prepositionen in att göra. Tillåt mig att förklara.

Den som lär sig ett nytt språk måste förr eller senare befatta sig med ämnet pronomen. Pronomen är notoriskt svåra på vilket språk som helst och lättare blir det knappast när pronomen styr kasus på efterföljande ord som i tyskan. Det finns pronomen som styr ackusativ, pronomen som styr dativ och pronomen som styr genetiv; och till råga på allt även pronomen som kan styra både ackusativ och dativ beroende på situationen. In tillhör den sistnämda, särdeles problematiska gruppen.

Det första man får lära sig är att det är ackusativ som gäller när det handlar om riktning och dativ när det handlar om befintlighet. Till en början är detta naturligtvis rena grekiskan, men för de flesta känns det med tiden ändå fullt naturligt att det heter ich gehe in die Stadt (riktning, ackusativ) men ich bin in der Stadt (befintlighet, dativ). Riktning kan utvidgas till att omfatta ett dynamiskt händeförlopp och befintlighet ett statiskt, enligt samma logik. Även om det alltså inte finns något “rum” att stödja sig mot känns ändå skillnaden mellan im Gespräch sein (statiskt, dativ) och ins Gespräch kommen (dynamiskt, ackusativ) rätt naturlig. Det finns ytterligare regler som jag inte går in på här, och i vanlig ordning finns det naturligtvis förstenade uttryck av idiomatisk natur som man helt enkelt får lära sig utantill.

När inget annat hjälper kan man alltid förlita sig på statistik. Det är nämligen så med denna grupp prepositioner, auf och über undantagna, att när ovan inte går att tillämpa gäller i regel dativ.

Åter till meningarna från inläggets början. Det min språkkänsla reagerar på är att de så tydligt verkar uttrycka befintlighet, dvs svara på frågan var ingen människa passar in, samt var små barn hör hemma. Någon större dynamik ger de inte heller uttryck för, utan tycks snarare vara påståenden av väldigt statisk natur. Återstår då vårt reträtt-alternativ att välja dativ och hoppas på det bästa. Icke. Trots alla våra vedermödor kvarstår ändå faktum att meningarna kräver ackusativ. Vilseledda av både regelverket och språkkänslan!

Detta tjänar dock som en intressant anekdot om inlärning. De saker som till en början ter sig enklast är inte alltid det och vice versa. Just dessa meningar har jag i princip aldrig problem med – inte trots, utan just på grund av att de så tydligt bryter mot min språkkänsla. Överraskningseffekten så att säga cementerar kunskapen.

Med detta vill jag önska bloggens läsare en god jul. Imorgon bär det av hem till Sverige för att fira med nära och kära, och med tanke på min uppdateringsfrekvens hittils vore det mer än lovligt naivt att tro på ytterligare inlägg i år.

För övrigt har Dr. Bopp nu tagit upp en av mina frågor i sin blogg. Ni kan läsa hans svar här och mitt inlägg här.

Frohe Weihnachten und guten Rutsch!

– Eder Tyskabloggare

Dativ och genitiv för sedan länge ett lågintensivt krig i Tyskland. Tillräcklig angeläget är det dock för att journalisten och språkvårdaren Bastian Sick skulle döpa sitt verk i tre band till “Der Dativ ist dem Genitiv sein Tod”, trots att böckerna behandlar betydligt fler ämnen än så.

Ordet framför alla andra när det gäller att dra till sig språkpolisens missnöje är den oansenliga prepositionen wegen.

Bastian Sick ondgör sig i ovan nämnda verk över att folk inte längre vet hur wegen egentligen används. I folkmun är dativ tillsammans med wegen redan förhärskande och tendensen inger väldigt lite hopp om bättring. Traditionellt och korrekt används wegen nämligen med genitiv utom i specialfall. Enligt Sick handlar det om ett bayeriskt dialektalt bruk som spridit sig långt över delstatens gränser och blivit en del av standardspråket. “På grund av mig” skulle alltså egentligen heta wegen meiner och inte wegen mir som de allra flesta säger idag. Detta är dock att gå för långt, svarar mitt nya onlineorakel Dr. Bopp på min fråga om detta. Wegen meiner anses vara en hopplöst föråldrad form och det låter egentligen bara krampaktigt korrekt att hålla fast vid den. Standardspråket erbjuder dock en annan möjlighet: meinetwegen, vilket enligt de allra flesta är det bästa valet idag.

Tittar man närmare på ordet meinetwegen verkar det onekligen som detta skulle kunna vara ett omkastat wegen meiner med r:et utbytt mot ett t. Detta var också min egen spontana misstanke. Det faktum att wegen i vissa konstruktioner uppträder som postposition, dvs efter ordet som det styr, stärke denna misstanke ytterligare. Så är dock inte fallet. Dr. Bopp hävdar att det rör sig om en med tiden förvanskad form av von meinen Wegen. Där ser man.

Är då allt frid och fröjd om vi lägger oss till med den goda vanan att använda oss av meinetwegen? Ja, egentligen. Jag personligen ser dock en viss risk här då meinetwegen i modern tyska även fått en annan betydelse, nämligen “för min del”. När någon säger något i stil med meinetwegen könnt ihr das gerne machen betyder det alltså i regel inte “på grund av mig kan ni göra det” utan “för min del kan ni gärna göra det”. Det uttrycker alltså ett slags godkännande snarare än något kausalt. Ett nonchalant meinetwegen ackompanjerat av en axelryckning är gang und gäbe i lättare umgängesformer. På det stora hela är detta naturligtvis ingen katastrof men det är även fullt möjligt att tänka sig fall där missförstånd uppstår på grund av detta.

Tillbaks till wegen. Den nygrundade tidningen “Der deutsche Sprachkompass”, av vilken jag nyligen erhållit första numret, lockade nytecknande abonnenter med en bok som bär den talande titeln “Die 29 peinlichsten Deutschsünden und Sprachirrtümer”. Mig lyckades de i alla fall övertyga. Lite missnöjd var jag dock då jag äntligen höll “boken” i min hand då den snarast är att beteckna som broschyr eller möjligtvis häfte, vilket för övrigt även gäller själva tidningen. Där har de bistra herrarna (och damerna) en del att lära av sin svenska motsvarighet: den betydligt trevligare formgivna Språktidningen.

Varför nämner jag nu detta? Jo, på plats nio över de pinsammaste språkmissarna återfinner vi just användandet av wegen dir istället för deinetwegen. Ett relativt säkert sätt att diskvalificera sig i lärda diskussioner bland vittra människor, med andra ord.

Det finns även andra prepositioner som dras med samma problem, exempelvis laut, och intressant nog även de som gjort motsatt resa, t.ex. trotz.

Genitiv har lite av en särställning i tyskan. Min första tyskalärarinna här i Tyskland rekommenderade oss kursdeltagare att använda genitiv flitigt när vi hade att göra med fyrkantiga myndighetspersoner. Förmodligen för att vinna någon slags respekt. Jag vet dock inte hur respektingivande det är att med uppenbart utländsk brytning, ett halvdussin grammatiska fel per sats och ett förskolebarns ordförråd envisas med att använda genitiv i tid och otid. Förmodligen skulle det snarare ge ett rätt komiskt intryck.

Bastian Sicks bok rekommenderas för övrigt varmt. Skriven på lättuggad prosa uppdelad i korta kapitel som vart och ett behandlar någon språklig villfarelse. Samlingsutgåvan med sina 750 sidor bör kunna underhålla även snabbläsare åtminstone en bit in på nästa år. Att första delen sålde över 1,5 miljoner exempel är ett bevis för att språk inte är något som enbart intresserar oss kalenderbitare utan även gemene man. Språk berör!

Bloggen har nu även en officiell mejladress på vilken man kan nå mig utan att behöva använda sig av kommentarsfälten. Den lyder: admin (at) tyskabloggen.se, där (at) skall bytas ut mot det klassiska snabel-a:et utan vilket ingen mejladress är komplett. För er som aldrig sett denna omskrivning tidigare är det för att undvika de otrevliga mängder spam som annars uppstår när man oförsiktigt postar sin e-postadress i klartext på internet. Tveka inte att skriva. Ris och ros, kommentarer och korrektur – meinetwegen!

– Eder Tyskabloggare

Tiden bara rinner iväg! Det är förmodligen en klyscha som vi alla använt oss av någon gång. När man bloggar får den dock en helt ny dimension. Några jag-postar-imorgon-istället och plötsligt har ett par veckor passerat revy!

Denna gång skulle jag vilja tipsa om en språkblogg som jag personligen följer sedan ett par veckor, nämligen Fragen Sie Dr. Bopp! Bloggaren, Dr. Stephan Bopp, lingvist på universitet i Zürich, får stoffet till sina inlägg ifrån läsarfrågor. Jag har själv skickat ett par frågor och fick svar bara någon dag senare. Anbefalles!

Det jag frågade om var bland annat hur uttrycken des Nachts respektive eines Nachts har tillkommit. Nacht är ju som bekant ett feminint ord och genetivformen måste således bli “der Nacht”. Eftersom genetivkonstruktioner ofta ger ett förnämt, ibland rent utav ålderdomligt intryck, utgick jag personligen från att ordet kanske för länge sedan helt enkelt haft ett annat genus och att detta någonstans på vägen kommit att ändras. Lösningen var dock mycket enklare än så: eftersom de andra orden som används för dagens olika faser, dvs Morgen, Tag (i sina olika varianter) och Abend, samtliga är maskulina så har man helt enkelt böjt Nacht på samma sätt i dessa uttryck. Detta kallas för Analogiebildung.

Ett synnerligen intressant fenomen som man givetvis kan ifrågasätta nyttan i, men språk är som bekant levande konstruktioner och ingenting som någon sätter sig och tänker ut. Och ibland blir det alltså rätt även när det blir fel. Som grädde på moset räknas detta alltså till finare tyska. Trots att det är grammatiskt felaktigt är det förmodligen större chans att du stöter på det hos Thomas Mann än i Bild Zeitung!

Wiederhören!

– Eder Tyskabloggare

Till att börja med vill jag börja med att be mina fåtaliga men tappra läsare om ursäkt för de minst sagt oregelbundna uppdateringarna på slutet. Tyvärr visade det sig att min (förvisso outtalade) ambition att skriva ett inlägg i veckan kom på skam rätt tidigt. Men misströsta inte, kära läsare! Det ligger en del inlägg på hög och väntar på renskrivning.

I väntan på att så sker och för att anknyta till allas vårt favoritspråk tänkte jag som hastigast återberätta något som inträffade mig igår morse. Den S-Bahn som jag satt i på väg till jobbet hade stått stilla en längre stund då lokföraren tog till orda. Efter de vanliga artighetsfraserna konstaterande han att Aufgrund von Verzögerungen wird sich die Fahrt… verzögern. Pausen innan sista ordet gav mig intrycket att han egentligen sökte ett annat ord utan att hitta det. Medan jag smått road satt och funderade på vad han hade kunnat säga istället, överraskade han med en till lika förvirrad mening:

Ich werde Sie über weitere Informationen informieren.

Även denna gång med betänketid innan huvudverbet. Två klassiska fall av tårta på tårta – eller doppelt gemoppelt, som tysken skulle ha sagt. Modersmålet kan vara nog så komplicerat ibland!

Med löfte om bot och bättring,

– Eder Tyskabloggare

Den stora, stygga vargen dyker upp här och var i det tyska språket. Jag hade personligen fastnat för ett speciellt användningsområde av ordet Wolf och hade tänkt skriva ett par rader om det. Vid närmare efterforskning visade sig detta dock bara vara toppen på isberget.

Vad var det då undertecknad fann så roande? Några ord, alla innehållandes ordet Wolf och med liknande innebörd. På vårt kontor står en Reißwolf (även kallad Aktenwolf). På svenska kort och gott dokumentförstörare. I köket har min kära mor, utan att veta om det, en Fleischwolf, dvs en köttkvarn. Det som slutligen fick mig att börja skriva var en tysk dokumentär om Nordnorge som jag satt och slötittade på. På en fabrik som tillverkade fiskbullar fanns det så klart… just det, en Fischwolf!

Vargar överallt! Jag kunde inte sluta tänka på denna i mitt tycke komiska symbolik. Det visade sig dock att den hade mer fog för sig än man skulle kunna tro. Ordet Wolf har nämligen gamla indogermanska rötter och tros enligt Wiktionary betyda “den rivande” (vilket för övrigt gör Reißwolf till en pleonasm). Artikeln listar även en hel rad andra betydelser som jag personligen aldrig stött på tidigare.

Riktigt intressant blir det när man kollar i Pierer’s Universal-Lexikon (på den tiden var det tydligen accepterat med Deppenapostroph!) från mitten av 1800-talet. Där finns ytterligare en mängd betydelser som troligtvis fallit i glömska eller åtminstone förlorat i popularitet sedan dess. En majoritet av orden verkar beteckna dåliga eller farliga saker.

Sporrad av mina nya upptäckter slog jag ivrigt i Svensk Etymologisk Ordbok från 1922 för att se om våra svenska ord har samma ursprung. Det visade sig att varg är ett fornnordiskt ord medan ulv är besläktat med just Wolf. I och med detta lärde jag mig även en hel del nya begrepp där ordet varg ingår. De allra flesta föga smickrande. Vargen har onekligen en otacksam uppgift i språket!

– Eder Tyskabloggare

Jag hade tänkt posta mitt första ämnesrelevanta inlägg i helgen men ett besök i Köpenhamn kom i vägen. Ett besök som inspirerade mig till den milda grad att jag baserar dagens inlägg på det. Jag skräller alltså lite genom att helt sonika skriva om danska på min tyskablogg – även om tyskakopplingen finns där. Jag gör här inga anspråk på sakriktighet utan delar enbart med mig av mina iaktagelser.

Talad danska är förstås ett ämne för sig. Mången svensk har fått erfara att det kanske inte var riktigt så lätt att hänga med som man hade tänkt sig. Skriven danska är då betydligt enklare. På Wikipedia står t.ex. att “skriven danska är lätt att förstå av såväl svenskar som norrmän, där ca 90 procent av orden är igenkännbara med små stavningsskillnader.” Jag skulle vilja hävda att man med sina tyskakunskaper kan komma ytterligare några procent närmare den hundraprocentiga danska språkförståelsen – om än inte hela vägen.

Låt mig ge några exempel:

Ordförrådet. Många ord känns igen direkt från tyskan: kartoffel/Kartoffel, mel/Mehl, porre/Porree för att ta några exempel med anknytning till köket. Taske/Tasche, slang/Schlange och fernsyn/Fernseher ser också väldigt tyska ut. Det finns säkerligen många, många fler. Detta är inte resultatet av någon grundlig undersökning utan blott en helgs aha-upplevelser.

Ytterligare några tyskheter™ som jag lade märke till var att danskarna liksom tyskarna använder samma ord för is som för glass (is/Eis), samt för päron och glödlampa (pære/[Glüh]Birne). Vidare snyter man sig inte utan pudser næsen vilket givetvis har sin direkta tyska motsvarighet i “die Nase putzen”.

Verbböjningen. Liksom på tyska kan verb bilda perfekt inte bara med have (haben) utan även være (sein). För att inte sprida alldeles för mycket “Halbwissen” avstår jag från att gå in på några detaljer här.

Räkneord. Här skiljer sig visserligen de båda språken åt men gemensamt är att entalssiffran uttalas först, t.ex. einundzwanzig blir på danska en og tyve (tyve betyder alltså tjugo), zweiundzwanzig följaktligen to og tyve och så vidare. Mellan 49 och 99 blir det dock krångligare och här liknar danskan snarare franskan då de båda använder sig av det vigesimala talsystemet, dvs basen 20. Jag skall dock inte gå in djupare på detta; för den intresserade rekommenderas följande artikel skriven av Ylva Byrman på SVD.

Detta får bli allt för den här gången. Eventuella bloggläsare är mer än välkomna att dela med sig av andra tyskheter i danskan. På grund av den geografiska närheten säger i alla fall känslan att det bör finnas fler sådana där än i t.ex. svenskan. Nästa gång lovar jag dock att ägna tyskan min fulla uppmärksamhet. Något som jag, som sagt, hade tänkt göra redan denna gång. Men en del av charmen med bloggande jämfört med vanliga publiceringsmedier anser jag ändå vara just spontaniteten man kan tillåta sig.

Farvel! Auf Wiedersehen!

– Eder Tyskabloggare

Välkommen till Tyskabloggen!

Tyskabloggen.se är en blogg på svenska om det tyska språket. Jag beslöt mig för att börja blogga i första hand för att vägleda mig själv genom min egen lärandeprocess. Givetvis hyser jag även en ödmjuk förhoppning om att kunna roa och hjälpa andra. Ytterligare en anledning är att tyskan som språk i Sverige mer eller mindre är på fallrepet och har ett oförtjänt dåligt rykte. Vidare finns mig veterligen inte en enda aktiv svensk blogg som rör det tyska språket, vilket jag enbart kan tolka som att intresset är försvinnande lågt eller att det finns ett uppdämt behov av en sådan.

Vem är jag då? Till att börja med är jag en språkintresserad exilsvensk som passerat de trettio och sedan cirka fem år kallar Tyskland sitt hemland. De fem åren låter antyda att jag uppnått än relativt hög språklig nivå utan att för den skull kunna göra anspråk på att vara fullärd.

Förutom saker som går att verifiera i ordlistor och grammatikor så kommer jag att försöka lägga tyngdpunkten på händelser ur min språkliga vardag, vilket samtidigt gör att det jag skriver inte alltid är hugget i sten utan speglar händelser ur just mitt perspektiv. I dessa fall välkomnar jag diskussion då andras åsikter och erfarenheter mycket väl kan tänkas avvika från mina.

Bloggens kärna är alltså det tyska språket. Ibland kan det säkerligen hända att jag tillåter mig att beröra Tyskland som land i icke-språkligt hänseende å ena sidan eller sväva ut i allmäna språkliga reflektioner å andra sidan.

Jag lär mig fortfarande och denna blogg ledsagar mig i mitt lärande och förhoppningsvis även er i ert. I och med denna programförklaring förklarar jag härmed bloggen öppnad! Första “riktiga” inlägget kommer förhoppningsvis att dyka upp inom ett par dagar.

Mycket nöje och förhoppningsvis på återseende!

- Eder Tyskabloggare